61
Jag går och aktar mig för vintern
Och för gråten och den stora depressionen
Jag har liksom gömt mig ett halvår under täcket
För att skydda mig mot ensamheten och tvivlet
Och mot tomheten efter explosionen.
Jag kan inte sova.....jag har inte sovit hemma mycket på sista tiden....jag vill hem till familjen Pedersen... Där är allting normalt och vanligt och underbart fritt.
