65

Hej. Jag tänkte skriva tja, men jag kände att hej passade bättre. Ooooo vart ska man börja? Linda har flyttat till Borlänge nu och pluggar Design av digitala medier där. Otter och Jennifer fick komma på intervju till jobbet i västindien, inte jag, trots att jag skrev deras ansökningar. Lagom kul. Jag har en gång kvar hos Maria, sen är det slut där. Trine hör inte av sig längre. Jag och Yvonne har ingen kontakt. Emelie har fått en etta i Trollhättan. Malin åker imorgon till Tyskland som aupair i ett halvår (till att börja med). Bea har fått jobb i en klädaffär i stan. Finny hör fortfarande inte av sig. Inte Tommy heller nu längre. Och inte Sandra heller, fast det har ju hon inte gjort på ett tag. Cecilia och jag har i stort sett ingen kontakt, tack och lov.

Och jag sitter här. Min anställning på Blåklinten/Höjdpunkten har gått ut. Jag blir jävligt stressad av och trött på AF. Vill inte ha med dem att göra. Nånstans känns det som att det ändå borde vara mitt beslut om jag vill ha deras hjälp eller inte, men morsan, mormor och fan typ alla väljer åt mig. Körkortet - också stressande. I vilket fall har jag nu, med hjälp av min vän Dennis Tranberg, bestämt mig för att plugga och köra tills jag haft halkan, sedan göra teorin, och sedan boka uppkörning privat på vägverket.


Sedan har jag funderat en väldans massa på tatuering, och har nu, i princip bestämt mig för en text som jag ska ha på sidan, typ på revbenen. Det ska stå:

Och en dag skall jag flyga
jag skall flyga med vingar av eld.

Lägger upp en bild här också, i det typsnittet vill jag ha, och ungefär samma storlek, lite större.

De första två raderna från en dikt jag skrev typ i högstadiet. Tanken är att jag, allteftersom, ska fylla på med resten av texten.


Vad mer ska jag skriva om? Jag har beställt på internet, och fick igår hem min gräddsifon och åtta patroner med lustgas. Det var skitkul när jag provade det hemma hos Malin! Och jag, syrran och Bea var på bio igår, såg Bronson. Var sådär. Jag bjöd Bea eftersom hon var pank. Humlan ligger bredvid mig och är skitkonstig. Hon har nog blivit dement eller senil, vad det nu är för skillnad på de två.

64

Nu har jag fått jobb. Två och en halv dag :P Ska laga mat på förskolan Blåklinten i Nygård vecka 28, tisdag, halva onsdag och fredag. Och så ska jag åka dit och träffa hon som jobbar där nu på tisdag. Hoppas jag hittar ett smidigare sätt att ta mig dit än cykla bara... Ska ringa Bea nu och höra hur det gick för henne när hon provjobbade på Dahls Bakeshop i Arkaden idag.


Pusshejs

63

Nu har det varit midsommar. Jag, Tommy, Finny och Tommys flickvän Emelie drog till Smögen. "Faaan va najs" tänkte jag innan vi drog, "fan dessa människor är ju underbara allihop, hur fel kan det bli liksom?" Det visade sig att det kunde bli rätt fel. Alltså, inte rätt, utan helt jävla fel.

Vart ska jag börja? Jag kan börja med att tala om att den vänskapskretsen som vi, de få, i Lödöse har, som nu så smått har blivit infiltrerad av Trollhätte-bor, har varit FULL av drama det senaste halvåret, tack vare (eller rättare sagt, på grund av) Trollhätte-borna. Emelie är ju från Trollhättan, Dennis flickvän också, och de två går på samma skola i Trollhättan som Finny, samt hans bästa vän som han hittade där, Jennie. Jennie har dock inte varit inblandad i något av dramorna förutom en eller kanske två pyttegånger.

Det har iallafall varit "åå varför är han så konstig?" "Det är hennes fel" "Nej det är inte mitt fel" "Nej det är inte hennes fel" "Jo det är hennes fel" "Jag har inte blivit konstig, tycker du att jag har blivit konstig?" "Jag sa aldrig att det var hennes fel" "Jo det sa han" "Men jag menade aldrig att det var hennes fel" "Sluta vara en sån fitta, det är du själv som blivit konstig" "Ja det vet jag väl" "Var som du var förut" "Tack för att du också märkte det" "Jag trodde alla hatade mig"       OCH        SÅ      FUCKING        VIDARE.

Jag orkar fan inte med sånt. Det började med alla Trollhätte-bor. Jävla människor till att sabotera.

Iallafall, nu skulle jag berätta om midsommar och Smögen. Jag orkar inte dra vissa saker i detalj, men jag skriver så du fattar. Första dagen fick vi hjälp av jättetrevliga killar från götet att sätta upp vårat partytält. På kvällen drack vi allihop och det var trevligt, ända tills Emelie drack alldeles för mycket, och hon blev otrevlig och sa otrevliga saker om mig och var tyken mot Finny och hon gnällde och klängde på Tommy. Det var sviiinjobbigt och jag ville åka därifrån redan första kvällen. Det var torsdag kväll.

På fredag var det midsommarafton och vi var på campingen, men alla gick lite hur som helst, jag var med Emelie ensam ibland, med Finny ensam ibland och med Tommy ensam ibland. När jag och Emelie var ensamma (ja, hon var packad igen, och det var väl nån gång på eftermiddagen) så gick vi till pizzerian där Tommy och Finny satt med några andra från Lödöse. Tommy försvann nånstans tror jag, och Finny började gnälla på Emelie att hon skulle ge honom sin t-shirt (hon hade ett linne under) för att det var hans, men hon vägrade. Då tyckte Finny att det var en bra idé att hälla sin öl i hennes hår, och hon kontrade med att trycka upp hans pizza i hans ansikte. Allt detta skedde medans jag satt utanför, för jag hade gått ut och väntat när de började tjafsa, för jag orkade inte varken se eller höra det. Sedan stormade Emelie förbi mig på väg nånstans, vart svarade hon inte på. Jag gick tillbaka in till Finny som örklarade situationen. Vi hittade henne i tältet och Finny försökte be om ursäkt "ifall Emelie tittade honom i ögonen" vilket hon vägrade göra. Då blev de sura igen och jag fick höra båda deras versioner ett antal ggr. Sen vet jag inte riktigt vad som hände vi lallade väl bara runt några timmar,  jag och Finny. Emelie och Finny pratade inte med varann när de stötte på varann, men mellan alla oss andra var det lugnt. Efter ett tag (japp, hang in there, detta är den längsta dagen) så skulle vi göra mat (makaroner). Under tiden vi kokade dem (Tommy satt inne och höll koll på makaronerna = sov) satt vi andra tre utanför och rökte typ. Då tyckte Emelie att det var en bra idé att ta upp allting med Finny igen, de blev sura på varann igen och denna gången hällde EMELIE öl i FINNYS hår, som gjorde samma tillbaka. Sedan kastade hon en stol efter honom, och gick efter honom och slog honom. Till slut så tog han tag i hennes hand och fick ett rejält tag om hennes tumme som gick sönder på något vis (fråga mig inte hur, jag bryr mig inte ens). Då vaknar Tommy, och han som inte sett överhuvudtaget nånting vad som hänt, går på Finny och börjar knuffa honom och säger en massa om att han har varit konstig, att alla vi tycker det (vilket iofs stämmer, men bara jag vet aledningen till varför han varit sån), att han ska sluta fitta sig osvosvosv. SEDAN gick Finny iväg och vi stannade och åt lite, och jag sms:ade med Finny. Jag gick ifrån Tommy och Emelie vid matplatsen och hittade Finny. Vi pratade, och kom fram till att vi båda två snart skulle flippa på Emelie. Efter ett tag så kom Tommy och hon till vårat partytält, och det var nästan som vanligt mellan Tommy och Finny, Tommy bjöd honom på makaroner och så, men ingen förutom Tommy pratade egentligen med Emelie. Någon gång under dagen så fick vi veta att Tommys föräldrar, lillebror och hans tjej skulle komma till Smögenbryggan med deras båt och lägga till där över natten. Tommy var också rätt trött på Emelie, så han drog iväg mig för att diska kastrullen så vi kunde lämna tillbaka den i receptionen för att få Tommys plånbok som han lämnat i pant, FÖR ATT kunna ta taxi till Smögenbryggan. Under den tiden hade Finny gått iväg nånstans, och jag tror Emelie var kvar i tältet. På väg till receptionen satte sig Tommy ner på marken (ja, han var stenfull och jag var spiknykter), lade sig där och sa till mig att lägga mig bredvid honom. När vi låg där så sa han "jaa...du och jag, vi har väl aldrig haft några problem, Simone?" "Näe, jag tror inte det du." Svarade jag. Och det stämmer. Vi borde värdera det mer. Sen låg vi kvar en stund och filosoferade över varför asfalten, en solig dag, alltid är varmare än en själv, även om man legat aslänge och stekt. Och så fort man rullar till en annan plats på asfalten så är den alltid varmare. Vi lämnade kastrullen till slut och fick hans plånbok. Jag skickade sms till Finny och sa att vi skulle till bryggan, ifall han ville med, men det ville han inte. Vi fick med Emelie till slut, trots att hon ville åka hem (för Tommys pengar) och det ville jag med iofs, men inte att hon skulle använda 400 av hans pengar. Så kom vi dit iaf och det var skönt att få komma till några andra, speciellt några andra som allihop höll med mig om att Emelie blev ett riktigt pain in the ass när hon var full. Och hon var dyngrak. Efter ett tag så pratade jag med Finny och han sa att han var på väg till oss (eller mig, för Tommy och Emelie skulle dra tillbaka), men att han GICK, så det skulle ta ett tag. "Det gör inget", sa jag, "jag väntar här på dig". Jag hade ändå ingen lust att vara med de andra två. Så under tiden jag väntade så tyckte Trine, Tommys mamma, att jag var HEMSKT tråkig som inte drack NÅGONTING, så hon nästan tvingade i mig lite jäger och hon och Matilda, Tommys lillebrors tjej, tvingade i mig lite vin. Okej, jag blir ju roligare av alkohol, så whatever. Det var roligt på båten. Folk från kajen kom ner och satte sig, folk bara kom och gick hela tiden, det var underbart! Så jag drack mer och mer förstås. Det enda som var mindre underbart med båt-vistelsen var att Emelie ringde och sms:ade hela tiden och krävde att jag skulle komma till henne på campingen för att hon hade tappat bort Tommy. Trine sa till mig "du ska ingenstans, du stannar här nu". Tur att hon sa så, annars hade jag säkert böjt mig. Jag och Finny höll ihop resten av kvällen, och vid tre-tiden så drog vi tillbaka till campingen. Då hittade vi Emelie och precis i samma stund fick vi tag i Tommy, som ingen av oss, inte jag, Emelie eller Trine hade kunnat få tag på under hela kvällen sedan han stack från båten. Gissa varför? Han hade suttit 4 tim. i fyllecell i Kungshamn. Emelie var så klart as pissed på honom och tyckte allting var hans och mitt och Finnys fel. Vi gick och lade oss iaf, halv fyra eller så.

Lördag, äntligen, imorgon DRAR VI! Precis så kändes det. Så ska det inte kännas. Det ska vara "neeeeej jag vill aldrig härifrån jag vill stanna här för alltid!" Så var det INTE. Jag var fortfarade full från gårdagen, och började lördagen med cig och grogg. Eller nej, jag började den med cigg och ÖL (blää) för jag hade ingen slö-dryck till min sprit. Som tur var så kom en av de trevliga killarna som hjälp oss med partytältet första dan och bah "du gillade väl inte öl?" "Nej, men jag har inget att blanda spriten med" sa jag. "Men gå till vårat tält då vi har apelsinjuice och tranbärsjuice" SKITBRA, så då kunde jag grogga ist. Den dagen hände inte så hemskt mycket egentligen, vi drev runt bara i väntan på natten typ. Emelie blev så klart aspackad IGEN, och nu när jag dessutom var full så var det NÄTT OCH JÄMNT att jag klarade av henne. När jag kände att det var nära att brista så gick jag bara därifrån. Som tur var så följde Finny alltid efter. Han och jag höll ihop, eftersom Tommy, som hela tiden såg klart och tydligt varje gång Emelie gick över gränsen, bara KUNDE inte säga till henne ordentligt, utan bah "nu räcker det lilla du", som att det skulle hjälpa liksom. När det äntligen blev kväll så klarade jag inte av Emelie längre, så jag gick och la mig vid tio-tiden. Tommy orkade inte hålla ordning på Emelie mer då heller så han lade sig med henne. När de kom in i tältet så började Emelie hoppa på mig och bah "SIMONE UPP OCH HOPPA" och då flippade jag, jag skrek åt henne tills Tommy kom och då slutade hon. Sedan viskade hon så fort hon skulle säga nåt i tältet HAHA! Jag var rätt sur också för precis innan jag gick och lade mig så såg jag att alla mina stolar var borta, förutom en som var sönder. Det gjorde att jag flippade lite väl mycket på Finny när han tafsade på mig, vilket han alltid gör, och vilket jag aldrig bryr mig om annars. Men han kom och lade sig till slut han med. Och förresten, Tommy hade varit nykter nästan hela den dagen, eftersom han skulle köra hem på söndagen.

Söndag morgon, helvete vilken baksmälla! Tältet är som en bastu, min mun är som en öken. Jag kastar mig mot tältöppningen, sliter upp den, tar tre djupa andetag och somnar om lite till. Vid tio-tiden är alla uppe och i full gång med att packa ihop alla saker = GÖTT. Emelie dricker öl, är någon förvånad? Vid elva är vi äntligen på väg hem, och som tur är så hade jag och Emelie, som satt bak, en bäddmadrass som en mur mellan oss, så att vi inte kunde se varandra. Det var skönt. Vi stannade på Torp och käkade, jag höll mig borta från Emelie så mycket som möjligt. När vi skulle äta så var jag så trött och bakis och grinig att när de sa att de inte hade mos, som jag ville ha, så vill jag fan inte ha nånting annat som de andra bjöd mig på. Så jag gick ut och tog en cigg och grät lite ist. Patetiskt jag vet, men vad gör man när man är desperat? Finny kom, som alltid och som tur, efter mig efter ett tag. Sedan så insåg jag vad som hade hänt med mig. Jag hade ju trots allt på mig mina menstrosor, så ja, jag hade fått mens, så klart. Undra på att jag hade varit känslig. Kom hem, sov, åt, kollade tv, kollade fb, sov igen, och sen var det måndag. Trodde aldrig jag skulle säga det, men fan, skönt att vara hemma iaf.

62

Hej igen. Det var längesedan. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag är iallafall arbetslös nu, studenten har ju varit. Jag kan inte säga så mycket om det just nu egentligen, för det är alldeles för overkligt än så länge. Ingen mer skola liksom. Sjukt. Men totalt overkligt. Ville väl egentligen bara lämna ett fotspår, ett livstecken...

Ska gå ner och ta lite glass nu.

Hej.

61

Jag går och aktar mig för vintern
Och för gråten och den stora depressionen
Jag har liksom gömt mig ett halvår under täcket
För att skydda mig mot ensamheten och tvivlet
Och mot tomheten efter explosionen.

Jag kan inte sova.....jag har inte sovit hemma mycket på sista tiden....jag vill hem till familjen Pedersen... Där är allting normalt och vanligt och underbart fritt.


60

Prinsessor.

59

Nu skall jag försöka vara så ärlig och öppen och skriva precis ett sånt blogginlägg som jag så länge velat. Att försöka sammanfatta ett helt år kan kanske vara lite mycket att börja med, så jag tar helt enkelt hela den del av mitt liv där jag börjat försöka klara upp saker, och raserat saker, sammanfattningsvis.

Högstadiet var en tid då jag började fatta saker. Jag fattade att jag inte behövde gå till lektionen om jag inte ville, jag kunde helt enkelt sätta mig på en bänk och sola och titta på bilarna som åkte förbi. Jag insåg att jag kunde vara attraktiv om jag ville, vilket ledde till ett och annat tutt-flashande vid 45:an och på andra ställen. Högstadiet var då jag och Sara Johannesson kom varann riktigt nära, och hon var min bästabästa vän. Högstadiet var då jag började tröttna på allt, det var då jag började förstå vad allt handlade om, och vart jag var på väg. Jag längtade efter en moders famn och uppmärksamhet. Jag skrev fjortisdikter om flickor på glas, tystnad och att flyga. Jag ville lyckas, jag ville vara bäst. Utan att jag hann märka det så kastade jag mig plötsligt framför fötterna på LM, en lärare. Jag fick inte mycket för det, men det var ett viktigt steg och början på en lång och mödosam vandring som fortfarande pågår. Jag älskade tingberg och ville absolut inte lämna det för gymnasiet, utan alla vänner och vuxna jag vuxit upp med.

Nian tog slut och jag stod handfallen och trodde att jag dog. Sommarlovet bestod av sorgefylla, lyckofylla och bara vanlig jävla fylla. Det var droger och nätter i nordstan och majorna med Sara. Jag träffade hennes mamma, som nästan blev kär i mig. Jag och Sara spenderade många nätter i hennes mammas lägenhet där vi mest koncentrerade oss på att må skit över det mesta. Jag berättade för Sandra vad jag berättat för LM. Det kändes fel, men nödvändigt, och än så länge går det bara bra. Jag slet och drog i LM utan resultat och lämnade henne förbannad och tårögd med knutna nävar. Det fick mig att helt förlora hoppet på medmänniskan.

Gymnasiet började och jag var nervös men positivt överraskad. Lärarna var vänliga och klasskamraterna var precis lika nervösa som jag. Ganska snabbt fattade jag tycke för svenskaläraren, Yvonne. Hösten/vintern -06 skickade jag ett mail till henne där jag diskret hintade att allt kanske inte var som det skulle. Jag visste inte vad jag skulle tro, ville inte ösa ur mig allt på en gång, som jag så idiotiskt gjort för LM, för att senare bli ignorerad. Jag fick värme tillbaka och färg på kinderna igen, jag tänkte att "här har jag en människa jag kan lita på. Hon får bli min bundsförvant". Hon gav mig allt en tid, men sen ville hon få mig i kontakt med kuratorn. Jag ville inte det, jag ville bara ha Yvonne. Samtidigt förstod jag att hon ensam inte kunde hjälpa mig, så jag gick till kuratorn, men mest för Yvonnes skull. Kuratorn hade jag inte mycket till övers för, och som tur var fixade hon så att jag numera träffar en psykiatriker på vuxenpsykiatriska mottagningen i Kungälv.

Men nu går jag händelserna i förväg. Under den tid jag pratat med Yvonne började hon försöka trassla upp allting på riktigt, och det är ju aldrig lätt för varken henne eller mig. I skolan ville jag fortfarande var bäst, ge allt, få mvg. Det ville sig inte riktigt längre, och hur jag än kämpade för att hålla humöret uppe så ramlade det fram folk, lärare, skolsköterskor som frågade "är allt bra med dig, vill du komma och prata med mig?" Jag ville slå dem på käften och skrika "lämna mig ifred, jag har inte bett om din uppmärksamhet!" Men artig och trevlig som jag är svarade jag med ett léende "nej, allt är bra". Samtidigt fanns de lärare som surade över min brist på engagemang och mina fallande studieresultat, som allihop tyckte att jag borde prioritera just deras ämne. Till dem ville jag skrika "lever du mitt liv? Har du någon aning om vad jag går igenom varje dag? Om inte så håll käft!" Men artig och trevlig som jag är ursäktade jag mig blygt med "jag glömde den läxan hemma, jag mailar den till dig senare".

Yvonne började sakta men säkert glida undan, och ju mer hon gled undan desto mer slet och drog jag i henne. Jag ville inte uppleva samma sak en gång till, att ha totalt blottat mig för en person som sedan bara försvann. Jag blev arg och skällde, bad om ursäkt och gnällde. Hösten -08 fick jag reda på hennes orsak, vilken, i jämförelse med mina problem, kan tyckas "löjlig", men hon mår ju inte bättre för det. Jag fick försöka acceptera, men det har varit svårt. Jag ville stänga henne ute ur mitt liv fullkomligt, ville inte ha ngt mer med henne att göra. Ganska svårt när jag fortfarande har lektioner med henne, och dessutom kan hennes mobilnummer i huvudet. Hon försökte förklara att hon visst bryr sig om mig osv, och jag försökte förklara att jag fattar det men att jag inte vill vara på så olika ställen i hennes liv hela tiden. Ena stunden hjälper hon mig, till och med HON kontaktar MIG vissa ggr och inte tvärtom, andra gånger blir jag fullständigt ignorerad. Jag försökte förklara att jag inte klarar av sånt, att jag vill ha antingen eller. Jag tror inte hon insett det än.

Under tiden jag "aktivt" försökte stänga henne ute ur mitt liv försökte jag även hitta en ersättare åt henne. Jag fann två. Eller en och en halv, kanske man ska säga.

Den första var Anniki, min handledare. Hon vill mer försöka hjälpa mig praktiskt, med boende osv, hon är inte så mycket för allt det här känslomässiga. Inte som hon visar i alla fall. Men jag tycker om henne precis lika mycket för det.

Den andra är Tommy Pedersens mamma, Trine. Det började med att vi var ute några stycken och Vincent, Tommys lillebror var med. På vägen hem spydde han en del, och Cecilia sa att det var jag "som hetsat honom". Jag fick hemskt dåligt samvete för det, och när jag skulle sova hos dem i Tommys säng (Tommy skulle sova hos sin flickvän, Emelie), så kunde jag inte sova, utan jag satt uppe och drack upp resten av min vodka, skrev två stycken "förlåt-lappar", en till Vincent och en till Trine. Jag lämnade även mitt mobilnummer, och klockan halv fem på morgonen gick jag ut ur deras hus och tog bussen till skolan klockan fem. Senare den dagen (som f.ö. var åt helvete, halva dagen tillbringade jag sovande i skolans vilorum, dit Yvonne skickat mig) skickade Trine sms till mig, och på den vägen är det. Som jag skrev i förra inlägget, jag var hos dem och pratade med Trine. Om allt, typ.

Det enda är att jag "ljugit" för henne om att jag inte pratat med ngn annan. Maria syftar jag på. Jag ville väl att hon skulle tro att jag liksom inte hade någon att prata med. Om hon visste att jag redan gick hos någon så kanske hon skulle tycka att det var helt onödigt att jag kom till henne också. Det kanske det är, på ett sätt, men å andra sidan, tydligen inte, för jag VILL ju prata med Trine.


Detta kan nog utvecklas, men jag måste sova nu..



58

Så idag skulle jag och massa gått ut på en fin restaurang och ätit och sedan gått ut på krogen för att fira min födelsedag (som är imorgon egentligen), men nehe. För i onsdags fick jag halsfluss. Yes. Fy fan vilken underbar tajming på den. Äter penicillin nu, så det har faktiskt blivit mycket bättre, men i förrgår, herregud, jag trodde jag skulle dö.

I förrgår var jag förövrigt hemma hos Pedersen och pratade med Trine. Det känns bra. Hon sa (bland annat) att jag fick vara hemma hos dem och plugga, och sova också om jag ville det.

Jag är så glad för att Trine är så snäll mot mig. Anniki är också snäll mot mig. Jag tycker om dem.

57

Jag går sönder. Jag drar in alla i mitt liv nu. Och jag drar dem med mig ned i fallet.

56

Detta har jag hunnit med 2008:
[x] du har hittat ny musik du gillar
[x] du har fått nya kompisar
[  ] du har varit i ett annat land än Sverige
[  ] du har hoppat från 10'an
[x] du har varit ledsen
[x] du har velat dö
[x] du har varit glad
[x] du har druckit alkohol
[x] du har blivit kär (förmodligen, hur mkt jag än inte vill erkänna det)
[x] du har känt dig sviken (som fan)
[x] du har känt som att ingen har sett dig (som fan)
[x] du har suttit vid datorn mer än du brukar
[  ] du har rappat
[  ] du har skrivit en låt
[x] du har känt hat
[x] du har känt som om någon tagit dig för givet
[  ] du har varit i slagsmål
[x] du har varit "sjuk"
[x] du har varit sjuk
[x] du har dansat
[x] du har bråkat med din förälder
[x] någon har sagt att du är snygg
[  ] du har bråkat med din älskling (har ingen älskling, aldrig haft)
[x] du har strulat med en främling (eh ja. Konstigt? Det är ju mig vi pratar om :P)
[x] du har strulat med en av samma kön (eh ja. Konstigt? Det är ju mig vi pratar om :P)
[x] du har varit så uppjagad att du gjort misstag
[x] du har gråtit för något som hänt i ditt liv
[  ] du har lekt för mycket med bilddagboken (har inte sån skit)
[  ] du har slagit någon
[x] du har kallat någon hora/slampa (inte så den hört dock, feg som jag är...)
[x] du har kissat utomhus (det har jag förmodligen)
[  ] du har däckat (tror faktiskt inte det....)
[x] du har spytt (eh JA.)
[...] du har knarkat
[x] du har sovit i motsatta könets säng
[x] du har hånglat med någon av motsatt kön
[x] du har raggat på främlingar
[x] du har kysst en främling
[x] du har rökt
[  ] du har rymt hemifrån (drömma går ju.....tänk om....)
[x] du har bakat
[x] du har haft sex
[  ] du har sovit utomhus
[x] du har åkt bil med fyllon
[x] du har varit full
[x] du har varit/är kär
[x] du har saknat någon
[  ] du har duschat med någon
[  ] du har badat i havet
[x] du har solat utomhus
[  ] du har solat i solarium
[x] du har snackat i telefon mer än 2 timmar (tror....)
[  ] du har fått blommor av någon från motsatta könet
[  ] du har gett någon blommor
[x] du har sett en död människa (det var hemskt)
[  ] du har varit på sjukhus
[x] druckit
[x] snusat
[  ] varit otrogen (mot vem skulle jag kunna vara otrogen??)
[x] haft sex med någon av samma kön
[  ] misshandlat nån
[  ] fått stryk
[  ] sett nån dö
[  ] haft sex utomhus
[  ] varit nära och dö
[x] brutit ett löfte
[  ] har/haft en kk
[  ] mobbat någon
[  ] tagit betalt för sex o sånt
[x] haft sex med flera st samma kväll (flera, fast samtidigt :P)
[x] haft samma underkläder flera dagar
[  ] varit nära att ta självmord (är för feg för det)
[x] tänkt på en annan när du haft sex.
[x] snott något
[  ] dansat naken
[  ] haft sex eller nåt med någon som är över 40
[  ] blivit våldtagen
[  ] fått stryk av dina föräldrar

55

Jag har blivit seglad mitt ut på det djupaste hav, och blir nu lämnad att klara mig själv.

Har jag någon flytväst? Jag vet inte riktigt....
Siktar jag land? Svårt att se....
Vattnet är kallt....och svårt att simma i....
Kanske finns där en annan båt....svårt att se.... Dimman omfamnar allt i sin mjuka, tunga mantel....
Någonting stryker förbi mitt ben....härunder finns ett annat liv....ett med monster och grottor....
Finns det en röst....som säger att allt kommer bli bra? Om den fanns så har den tystnat.


Väntar någon på mig om jag kommer iland?
Kommer jag någonsin komma hem?
Kommer någon att skriva min historia om detta blir min död?

54

Jag hatar det. Jag hatar det. Fy fan vad jag hatar det. Jag vill dö. Jag vill sovaochsovaochsovaochsovaochsova föralltid och aldrig vakna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!FUCK ALLT FUCK ALLT FUCK ALLT FUCK ALLT FUCK ALLT FUCK ALLT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

53

Fan vad trött jag är. Jag gick liksom ändå och lade mig typ vid 23 igår, astidigt tkr jag. Och jag gick upp tjugo över elva idag. Men jävlar vad trött jag är nu. Jag måste tvätta kläder och mina kockkläder....vi har ju patisserie på måndag.....IMORGON!!!!:(

Någonting känns väldigt fel... nu är jag sådär svart och kladdig inuti igen....det kom för några dagar sedan..



Aja, ingen idé att älta.

52

Det sjunger i mitt huvud när du ler. Du är som jag när du dansar, har aldrig träffat nån som du.

När jag sluter mina ögon ser jag ljuset....jag är nästan som du..

Så det tog mig en hundradels sekund.......det sjunger i mitt huvud när du ler......jag har hittat nånting vackert vänner, ser du vad jag ser?

Små vita ljus, bara stjärnor mellan träden.....jag ser mörka hus och motorvägar rus. En stadig puls, över broar, genom städer.

En skymt av sol, en doft av vår....snart kommer regnet som en våg och sköljer bort......allt som inte är musik...

Vid din kind fladdrar imman som en dröm....

Jag är din vän, och vi lär oss av varann. Ge dem ett finger och värm min hand.

Så snurra min jord igen...vilken färg har själen.....?

Jag vädrar blod, det luktar sorg...

En undran vem som svek vem först.....jag slåss och håller kroppen varm.

Jag blir gärna en martyr, vi behöver nog en ny...

Ett långfinger åt döden, vi gick över lik, och skylta'  med vår kärlek och rika inre liv...

Men plåtarna till himlen var slut när vi kom dit....och priset vi betalat för att klassas som elit
var att vi blev som dom andra...

Och vi kommer inte längre, vi är tillbaks på noll, men ingen kommer sörja, vi har spelat ut vår roll.

Vi glömmer hela skiten, den betyder ingenting. Vi skulle kommit längre, men vi räckte inte till.

Vi blev som dom andra.

500 mil i snön, ett ufo över sjön......
Det finns små trick som får folk att ge dig mer än du är värd..

Med en blick får jag folk att tro
på magi,
ett ljus man
drunknar i,
det finns små trick som får folk att ge dig mer än du är värd.

51

Ett desperat försök att finna kunskap och svaren på frågorna jag länge grubblat på; vad är egentligen frågan om svaret är 42? Hur kommer det sig att bussen alltid är sen när jag är tidig och tidig när jag är sen? Och framför allt, varför ser alla dirigenter så förbannade ut när de jobbar?


Hungrig, frusen, trött, på dåligt humör och vill inte alls mer. Vill endast att dagen skall ta slut. Nu.

50

Sådär. Det känns underbart, att få ut det. Jag är ju det. Så är det. Jag kan inte välja, det bara är så.







Jag är bi.

49

"Centralt för borderlineproblematik är ångest som uppträder i form av emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, "svartvitt" tänkande, identitetsproblem, separationsångest och klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer."

Fy fan vad jag känner igen mig.....har jag det.....borderline?..... Allting som nämns där stämmer ju....emotionell instabilitet.....impulsivitet, jag bara gör saker utan att tänka, spec. när jag mår riktigt dåligt....jag är vääääldigt sårbar känslomässigt.....jo, jag tänker svartvitt, det är ofta antingen eller......iofs är jag väldigt bra på att hitta mellanlägen, men när det gäller mig själv och min situation när jag mår som sämst då är det svartvitt....definitivt identitetsproblem.......absolut separationsångest......kan vara allt möjligt.....från personer på skolan innan lov, från skolan överhuvudtaget när dagen är slut....från vänner man önskar att man träffade oftare....men det som stämmer allra allra bäst är det sista, klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer.......det kan jag absolut hitta i min relation till Y. Ibland andra också, som Sandra till exempel......de som betyder mest för mig just det tillfället.....först klänger jag på dem som fan, och när det inte ger resultat så tar jag avstånd direkt, både för att "straffa" dem, och för att skydda mig själv.....så att jag inte hamnar i den situationen igen med att jag ropar och ropar utan att någon svarar mig.....

Borderline?

48

"När århundradets nörd, Albert Einstein, var en liten krullhårig kille så var han drömmartypen med typ uslast betyg i klassen. Sämst betyg hade han i, håll i er nu, jympasticken.

Resten av storyn kan ju en full get räkna ut, ja att han nästan inte hade några kompisar och att pappan oroade sig och undrade hur han kunde få ett sånt ointelligent geléhuvud till son. 

Och att sen, när Abbe var nio och fortfarande inte kunde prata tydligt, så visade pappan honom en kompass och då jävlar i min låda började det rassla och blimpa och ryka i Abbes lille huvud, ”Hur kunde pilen peka åt bara ett håll?”'

- Ann Söderlund

47

Idag var första dagen i skolan. Nichtie orka...

Min ledsna person......vad ska jag göra.......?

46

Jag längtar efter en trygghet. Jag längtar efter Marcus. Jag längtar efter Stina. Jag längtar efter en välmående Yvonne. Efter Sandras spontana tankar på mig. Efter att bolla mina tankar med Elin.

Jag vill ha en kram. En riktig kram. Av Yvonne. Fast inte mitt i korridoren i skolan, där jag inte kan krama tillbaka....eller kan kan jag väl, men jag vill inte riktigt, för det ser ut precis som det är. Att jag pratar med henne om grejer.



Och någon kastade sig över mig igen igår natt. Jag hatar det. Och imorse så kastade sig någon vid mina fötter. Bad om ursäkt. JAG LÅG OCH SOV. Jag hatar det.

Håll om mig. Jag måste få gråta ibland. Jag gråter aldrig.

Håll mig, håll mig, jag spricker igen, men det är bättre att spricka i famnen hos en vän.



Igår såg jag två tjejer i sjuårsåldern med minimala läderjackor och högklackade skor.

om jag någonsin skaffar barn ska de inte få ha sånt på sig förrän de är gamla nog att rebellera på egen hand. jag ska linda in dem i bomull och siden och bara ge dem saft och bamse tills de hatar mig. eller åtminstonde tills de har blivit längre än mig och kan brotta ner mig.


Jag vet att jag bara citerar, men jag kunde fan inte sagt det bättre själv.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0