True Breathing.

Vandrar i tanketräsk. Dansar med mina monster. Vi dansar bara vals, och tango och sånt. Inget modernt.

66

Jag läser andras bloggar och de skriver på ett visst sätt och om vissa saker, och jag vill också skriva så, och om de sakerna. Som att det är jag. Men det är inte jag. Jag skriver om mitt liv. Och mitt liv är inte rödorangea löv, bag-in-box, festivaler och cafébesök med filosofiska, konstnärliga eller politiskt engagerade vänner. Det är inte mitt liv. Hur mycket jag än vill ha det så är det inte mitt liv att skriva om. Mitt liv är grå blöta vägar med mosade bruna löv, trädkronor som kastar sig fram och tillbaka mot himlen, regn mot fönsterrutan och en stökig, smutsig villa mitt i Ingenstans. Mitt liv är mörka ringar runt ögonen, odiskad disk, otaliga bussfärder till civilisationen, en cigg en kaffe och en dator från morgon till kväll. Mitt liv är sprit och läsk, lustgas, vattenpipa, skog, sjöar, blåst, regn, solsken och ännu mer blåst. Inte bag-in-box eller öl, som man dricker för att det är gott. Jag dricker för att bli full, och därför dricker jag sprit. Jag kan dricka mammas hemmagjorda vin för att det är gott. Men det är sällan.

Jag förstår inte hur jag står ut. Men det är tack vare mina drömmar som jag orkar. För jag lever inte i denna blåsiga, molniga staden Ingenstans, jag bor inte i denna smutsiga villan, mina dagar består inte av datortvdatortvdatortv. Jag plockar fram mina guldkorn av spårvagnar i Göteborg, ljusa nätter, stjärnklara himlar och vänner, det är det jag plockar fram och lever på.

VS.