79
Känner att det kanske kan vara dags för lite update, plus att jag behöver skriva av mig lite. Har fått vicka en del på Nygårds förskola, trivs verkligen hur bra som helst. Barnen är underbara, personalen är grym (dock ett undantag, men man kan ju inte få allt).
Som jag har fattat det så tycker personalen om mig, de tycker jag är duktig och sköter mig/jobbet bra, har bra hand om barnen och barnen gillar mig. Kommer förmodligen få sommarjobba där, om det inte blir praktik, det vet jag inte än. Idag inträffade dock en sak som jag sitter här och skäms över. En liten kille som utsett mig till sin bästa polare, Kristian, ville att jag skulle ge honom en glasflaska som låg på en hylla i förrådet när vi var ute. Jag tvekade. Glasflaska?... Sen mindes jag gånger när de gjort saker som jag nog inte skulle ha tillåtit, men att det gick bra ändå, och att de fått lära sig hur man skulle bete sig och så. Så jag tänkte, de kanske brukar få leka med den, de kanske vet hur man handskas med glas. Jag ger honom flaskan med förmaningar att vara väldigt försiktig, annars blir det glasbitar över allt och han får glas i foten, precis som i förrgår (eller när det nu var). "Jaadå" säger han, och fem minuter senare är det glassplitter över halva gården.
Jessica skäller på han (Jon) som kastade, och jag plockar tyst upp glasbitar. Sedan hörs en gäll röst.
Carl: SIMONE HJÄLPTE HONOM!
Jessica: Vadå?
Jag: Ja, jag tog ner den åt honom.
Jessica: Jaha...
Usch........... Hon tittade på mig lite som att "det var ju dumt, men men" typ. Men usch fy bla vad jag skämdes, och skäms fortfarande. Självklart, alla gör vi misstag, men vafan, ge en glasflaska till en liten unge? Näe fy vad dum jag känner mig. Och liksom, det är en sak som man kan bli påmind om hur länge som helst. Barnen kommer säkert hålla på och leta efter glas hur länge som helst, och de kommer berätta om det för fröknarna och då kommer alla veta bah "aa men det var en vikarie, Simone, som gav honom flaskan", om nån undrar "vart fick han den ifrån då?"
ÅÅÅHHHHHH. Fan Simone TÄNK.
Som jag har fattat det så tycker personalen om mig, de tycker jag är duktig och sköter mig/jobbet bra, har bra hand om barnen och barnen gillar mig. Kommer förmodligen få sommarjobba där, om det inte blir praktik, det vet jag inte än. Idag inträffade dock en sak som jag sitter här och skäms över. En liten kille som utsett mig till sin bästa polare, Kristian, ville att jag skulle ge honom en glasflaska som låg på en hylla i förrådet när vi var ute. Jag tvekade. Glasflaska?... Sen mindes jag gånger när de gjort saker som jag nog inte skulle ha tillåtit, men att det gick bra ändå, och att de fått lära sig hur man skulle bete sig och så. Så jag tänkte, de kanske brukar få leka med den, de kanske vet hur man handskas med glas. Jag ger honom flaskan med förmaningar att vara väldigt försiktig, annars blir det glasbitar över allt och han får glas i foten, precis som i förrgår (eller när det nu var). "Jaadå" säger han, och fem minuter senare är det glassplitter över halva gården.
Jessica skäller på han (Jon) som kastade, och jag plockar tyst upp glasbitar. Sedan hörs en gäll röst.
Carl: SIMONE HJÄLPTE HONOM!
Jessica: Vadå?
Jag: Ja, jag tog ner den åt honom.
Jessica: Jaha...
Usch........... Hon tittade på mig lite som att "det var ju dumt, men men" typ. Men usch fy bla vad jag skämdes, och skäms fortfarande. Självklart, alla gör vi misstag, men vafan, ge en glasflaska till en liten unge? Näe fy vad dum jag känner mig. Och liksom, det är en sak som man kan bli påmind om hur länge som helst. Barnen kommer säkert hålla på och leta efter glas hur länge som helst, och de kommer berätta om det för fröknarna och då kommer alla veta bah "aa men det var en vikarie, Simone, som gav honom flaskan", om nån undrar "vart fick han den ifrån då?"
ÅÅÅHHHHHH. Fan Simone TÄNK.
Kommentarer
Trackback
